Johanna banana

Idag är sista dagen i Härnösand. min födelsedag. En kylig dag med mkt värme. Och jag är alldeles lugn inför avresa imorgon.

Skrev ett inlägg på resedagboken

http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=24&userId=106580&section=blog&entryId=2259498&journeyId=385688

och kollade in hit för att eventuellt lägga ner den här bloggen, jag har varit oförskämt oaktiv.

Men så inser jag att det är någon/några som läser här dagligen. Vem?
Kanske ska jag försöka skriva lite här, vill ju skriva mer.

Om en gringas tillvaro på andra sidan atlanten. Jag är på väg att ge mig in i en helt galen resa utan varken färdig plan, direkt mål eller någon slags förutbestämdhet..

Jag skriver igen.

Mitt i julhelgen. Underbara varma, kärleksfulla jul hemma. Kan det bli bättre?
Snö. Skidor. Julkola. Mys. Rim. Mammapappa&bröder. Kärlek.

Idag hemvändarkväll, på gamla kajutan i Härnta. Massa gamla kompisar och lite nya bekantskaper. Men mest fylla och trist musik. Och ikväll var jag glad att jag inte är länge i stan, att jag är på väg bort.

Snart, om 2 veckor, bär det av till andra sidan atlanten. Så kanske är det dags att komma igång och börja blogga lite..

godnatt!

Igår på dagen dansade jag foxtrot - jag bland dansnördar, de flesta drygt dubbelt så gamla som mig och många års erfarenhet av dans. Man har tur som är tjej och bara kan hänga på utan tidigare erfarenhet. Skitskoj blev det, haha.

Igårkväll hängde jag på fest med läkarstudenter på KI. Sen temys med sofie och Louise. Natten blev lång, fylld med samtal, dans, möten och snacks och slutade med att jag hoppade på fel buss hem och irrade runt i sovande stockholm. Kom hem närmare halv sex, glad och trött.


Idag yoga. "Innehållet spelar ingen roll, det viktiga är att se"
Får mig att skratta
lysa
fyllas av energi
skaka
känna
fyllas av lugn.


Men ibland blir jag less på att vara minoritet (läkarfest, danskretsar), att inte tillhöra ett sammanhang. Tänker på Sörängen och Sandö och längtar efter ständig tillgänglig gemenskap.

Men det kommer nog. Det kommer. Det kommer igen.

Snart en ny vecka, vad jag har mkt att se fram emot!:)

En jobbarkompis har anmält mig till en fortsättningskurs i foxtrot. Hela lördagen ska det hålla på. Jag vettefasen hur det gick till.. Hur ska detta gå? Nu youtubar jag panikartat på danslektioner för att ha någon slags grund innan lördag.. hur kunde det bli såhär? Jag är redan nervös.


Bäst att sova och vila upp sig inför helgen. ...då det även ska hinnas med studentfest, yoga, vänner, kontaktimpro m.m...

Godnatt.

Visst låter det nästan lite klychigt att säga att man ska leva i nuet. Nästan allmängiltigt att alla bör sträva efter det. Att vara medvetet närvarande. Att inte leva genom minnen, måsten, eller drömmar.
Men den här helgen har jag slagits av att jag faktiskt lever just nu. Och det är en ovan känsla, ibland obekväm, den där känslan av att jag inte har någåt som hänger över. Den där känslan över att jag bara kan känna efter och göra det jag vill just nu. Det är faschinernade. Hur har jag levt tidigare?

Imorse vaknade jag halv 8, utsövd. Yoga och promenad i skogen. Sen 2timmars-söndagsfrukost med farmor.


Efter gårdagens teaterbesök (jag och sofie såg pjäsen "Carola och jag" - att rekomendera!) måste jag lägga till en sak på höstens lista: att inte känna skuld.

Idag blir det indisk lunch med en jobbarkompis sen ikväll kontaktimprovisation.



Njut av höstsolen!

Jag har skrivit mycke dagbok.
Jag har haft mycket för mig.
Jag har inte skrivit här på länge.



Igår var det klubb som gällde. Bollnäsklubb. Rökigt, stökigt, men fina band som spelade. Men jag och gabbe drog nån gång efter två oss när all rök höll på att limma igen ögonen på oss. jag lär mig uppskatta rökförbud på vanliga krogar.


Jag har funderat mycket över varför jag gör saker. Vad kommer drivkraften ifrån? Den senaste veckan har jag ältat om jag ska läsa en kurs eller inte. En kurs som jag verkligen var inställd på att läsa. Men nu inser jag att jag varken har tid eller egentligen drivkraften som behövs. Egentligen är det väl ingen stor grej att hoppa av en kurs. Men just nu känns det som ett stort steg. Att våga lyssna på vad jag egentligen orkar med. Att våga leva för idag. Och inte för vad andra tycker eller för kommande CV eller för en transportsträcka som skulle kunna pågå hela livet...

Och jag vill inte behöva känna att jag måste motivera att jag bara jobbar just nu. Vill inte behöva förklara att detta bara är tillfälligt, att jag snart ska börja plugga. Nu är jag ju här, för vems skull måste jag veta vad som kommer sen?

Snart hägrar storstan igen. Idag blir det fika med Sörängare och sen förhoppningsvis kontaktmprovisation. Och resan dit är ofta spännande. Bara den senaste veckan har jag pratat med ovanligt mycket människor på tunnelbanan. (Inte jag som tagit initiativ en enda gång:P) Illegal flykting, iranier, lidingögrabbar, dalmasar... vilka historier man kan möta!

Pussochkram.

Melissa horn har dansat ur datorns högtalare hela helgen. Har du en famn för mig?

Igår var vi på Håkan Hellström, "vi" -  ett brokigt gäng av kompisar och kompisars kompisar. Trevligt.

Han spelar och sjunger och lever och pratar ibland mellan låtarna. Och han pratar som om alla lever olyckliga liv, trista vardagar. Han uppmanar publiken att följa sina drömmar, inte stanna kvar i skiten. Jag frågar mig vilken skit? Min dröm är att leva i drömmen. Att inte ha något att fly från. Att ha en vacker vardag att vara lycklig i. 

Idag har jag packat, med vemod som en vagel i ögat sover jag nu sista natten i mitt paradis. Ikväll kvällsdopp. Sommarens sista bad? Och sen kanotpaddling över glittrande vatten i sagolik solnedgång.
Imorgon flyttar jag. 
Men det blirnog bra också. Jag ser fram emot denna höst. 

Åkte in till stan i fredags utan en tanke på att delta i denna springtävling, denna folkfest, denna tjejmil.
Men igår blev jag ändå inspirerad och anmälde mig spontant. Ogenomtänkt.

Iklädd mammas nattlinne och brorsan 13 år gamla avdankande innegympadojor och mina leggings tog jag mig runt denna trevliga bana. Och trots att jag är otränad, har halsont, knäont och dåligt självförtroende sprang (läs lullade) jag mycket mer än jag gick och nu är jag stolt och nöjd med dagen. Det är bra att våga ...återstår bara att se hur jag kommer att må imorgon... 

Vi hann även med mkt annat skoj i helgen. Afrikansk dans, restaurangen Herman (äntligen, alla pratar om detta hak som jag aldrig varit på tidigare), indisk restaurang, parkteater, stand-up show är några exempel.
En helg, en evighet, en glädje.

Nu är jag tillbaka hemma på landet igen och ska ut och njuta av kvälssolen. Det lutar åt att jag flyttar nästa helg. Vemod.

Hejaheja, ses på tjejmilen nästa år!

Tusentals skrikande bäbisar i mitt huvud. Sjuttioelva brandbilar tjutande. Jag inlåst på jobbet med vidunderligt larm.
När chefen kom till undsättning efter en kvart av denna minst sagt obehagliga upplevelse var jag helt skakad. Tårar och förvirring och darrande kropp och samtidigt skrattar jag åt det komiska i situationen. Jag skulle aldrig kunna ana att jag skulle reagera så starkt rent fysisk på att höra ett larm. Aj. (Förlåt för att jag duschade och blev klar sist..)


Men dagens höjdpunkt, efter mkt om och men: beskedet att jag blir kvar i Sthlmsförorten i höst. Har jobb fram till sista november. Yesyesyes! Wihoo! Jääh!

Nu in till stan. Chau!

Jäkla grodor.  Jag kommer på mig själv att vara galet irriterad på dessa små varelser som är så jobbiga. Hoppaar upp där man minst anar det och stör arbetsron. Men sen inser jag faktumet att irritation bara bygger på min egna rädsla att skada en groda. För de är ju så söta.

Hur ofta är irritation tecken på egna rädslor?
Vem är grodan i ditt liv?


Idag har jag gymmat och plockat syrliga äpplen och kokat äppelmos till kommande morgongrötar i ottan. Hösten är inte så dum ändå.

Snart ska jag komma igång och söka jobb. Snart. Nu ska jag sova.

Helgen kommer mest spenderas inne i stan med mostrar och kusiner som samlas i huvudstan i samband med tjejmilen. Det blir teatrar, shopping och jag ska försöka locka dem till dans.

Hasta luegito!

"Nu avtar det visst, ja, nu blir det fint väder" säger vi till varandra med glimten i ögat och skrattar mer och mer ju mer himlen bara öppnar sig och öser ner stora, tunga droppar av regn som smattrar hårt mot våra regnkläder. Håret är blött, regnjackan håller inte, allt är bara ruggigt och det är härligt hur vi kan behålla den goda stämningen på jobbet ändå.

Idag har jag nästan klippt sönder 7 grodor med häcksax. Och lärt mig att det perfekta jobbet för alla som gillar att leka i träd är Arborist.

Nu är jag trött. pussochgodnatt.

Första dagen på jobbet igen och jag är glad.

Nu sitter jag i vindskyddet, ser ut över sjön  där solen just gått ner. Det ger mig sånt lugn. Jag har på mig en Ecuadoriansk poncho och till och med myggorna surrar skrattande med mig, Fast kanske är det fel att ta med datorn hit till denna naturnära plats...?

Jag ska sluta med självömkande, Jag ska välja att se hösten som möjligheter, och inte rastlöshet och jobbig ovisshet.


kanske borde jag lägga upp lite bilder här.. Eller kanske borde jag säga till någon mer än loonin att jag bloggar.. snart, snart...

Det börjar bli mörkt
Nu te, sen sova.