Johanna banana

Nyss bokade jag nästan en resa till ryssland. (Flyg till berlin och tåg till Samara där Merlin bor nu.) Det skulle bli billigt och bra och han har lovat att fixa volontärjobb till mig.

Han ringde ikväll, tysken. Oväntat. Tysken som hamnat i Ryssland. Med ständigt lurande skratt. Och djupa ord. Hans genomskärande blick skär rakt igenom mig med sin fullkomliga närvaro rakt genom telefonluren. Han ställer frågor som andra inte vågar. Och jag har lätt att vara ärlig, visa mig svag. Jag mår bra lyssnandes på hans leende som skiner mot mig. Som alltid blir jag helt yr av att höra hans filosofiska tankar om kärlek och livet.

Dock bokade jag ingen resa tillslut. Jag gav gehör till överjaget, la band på min rastlösa ande.
Men om jag inte får jobb efter oktober åker jag i höst, jag lovar. Några veckor bara. Jag tror det skulle bli bra.

Dags att dra sig. Tjo!


p.s. Ikväll picknickmiddag i skogen. Vackra härnön. Vackra rofyllda skog. Men bäljde i mig kaffe och kommer inte kunna sova på ett bra tag.. Det får bli sommarpratare och spikmatta ett tag först...

pp.s När jag läser inlägget låter det nästan som att jag vore kär, så är inte fallet. Bara glad över ärliga människor i min omgivning.