Har du en famn för mig?
Jag har skrivit mycke dagbok.
Jag har haft mycket för mig.
Jag har inte skrivit här på länge.
Igår var det klubb som gällde. Bollnäsklubb. Rökigt, stökigt, men fina band som spelade. Men jag och gabbe drog nån gång efter två oss när all rök höll på att limma igen ögonen på oss. jag lär mig uppskatta rökförbud på vanliga krogar.
Jag har funderat mycket över varför jag gör saker. Vad kommer drivkraften ifrån? Den senaste veckan har jag ältat om jag ska läsa en kurs eller inte. En kurs som jag verkligen var inställd på att läsa. Men nu inser jag att jag varken har tid eller egentligen drivkraften som behövs. Egentligen är det väl ingen stor grej att hoppa av en kurs. Men just nu känns det som ett stort steg. Att våga lyssna på vad jag egentligen orkar med. Att våga leva för idag. Och inte för vad andra tycker eller för kommande CV eller för en transportsträcka som skulle kunna pågå hela livet...
Och jag vill inte behöva känna att jag måste motivera att jag bara jobbar just nu. Vill inte behöva förklara att detta bara är tillfälligt, att jag snart ska börja plugga. Nu är jag ju här, för vems skull måste jag veta vad som kommer sen?
Snart hägrar storstan igen. Idag blir det fika med Sörängare och sen förhoppningsvis kontaktmprovisation. Och resan dit är ofta spännande. Bara den senaste veckan har jag pratat med ovanligt mycket människor på tunnelbanan. (Inte jag som tagit initiativ en enda gång:P) Illegal flykting, iranier, lidingögrabbar, dalmasar... vilka historier man kan möta!
Pussochkram.
Melissa horn har dansat ur datorns högtalare hela helgen. Har du en famn för mig?
Jag har haft mycket för mig.
Jag har inte skrivit här på länge.
Igår var det klubb som gällde. Bollnäsklubb. Rökigt, stökigt, men fina band som spelade. Men jag och gabbe drog nån gång efter två oss när all rök höll på att limma igen ögonen på oss. jag lär mig uppskatta rökförbud på vanliga krogar.
Jag har funderat mycket över varför jag gör saker. Vad kommer drivkraften ifrån? Den senaste veckan har jag ältat om jag ska läsa en kurs eller inte. En kurs som jag verkligen var inställd på att läsa. Men nu inser jag att jag varken har tid eller egentligen drivkraften som behövs. Egentligen är det väl ingen stor grej att hoppa av en kurs. Men just nu känns det som ett stort steg. Att våga lyssna på vad jag egentligen orkar med. Att våga leva för idag. Och inte för vad andra tycker eller för kommande CV eller för en transportsträcka som skulle kunna pågå hela livet...
Och jag vill inte behöva känna att jag måste motivera att jag bara jobbar just nu. Vill inte behöva förklara att detta bara är tillfälligt, att jag snart ska börja plugga. Nu är jag ju här, för vems skull måste jag veta vad som kommer sen?
Snart hägrar storstan igen. Idag blir det fika med Sörängare och sen förhoppningsvis kontaktmprovisation. Och resan dit är ofta spännande. Bara den senaste veckan har jag pratat med ovanligt mycket människor på tunnelbanan. (Inte jag som tagit initiativ en enda gång:P) Illegal flykting, iranier, lidingögrabbar, dalmasar... vilka historier man kan möta!
Pussochkram.
Melissa horn har dansat ur datorns högtalare hela helgen. Har du en famn för mig?
Kommentarer
Postat av: Loonita
yeey, melissa horn! alltid bra för själen. stolt över dig som lyssnar på dig själv, även om jag tappar en pluggkompis. men men, nu kör vi järnet inför radion! puss kram.
Trackback
