Jag lever nu
Visst låter det nästan lite klychigt att säga att man ska leva i nuet. Nästan allmängiltigt att alla bör sträva efter det. Att vara medvetet närvarande. Att inte leva genom minnen, måsten, eller drömmar.
Men den här helgen har jag slagits av att jag faktiskt lever just nu. Och det är en ovan känsla, ibland obekväm, den där känslan av att jag inte har någåt som hänger över. Den där känslan över att jag bara kan känna efter och göra det jag vill just nu. Det är faschinernade. Hur har jag levt tidigare?
Imorse vaknade jag halv 8, utsövd. Yoga och promenad i skogen. Sen 2timmars-söndagsfrukost med farmor.
Efter gårdagens teaterbesök (jag och sofie såg pjäsen "Carola och jag" - att rekomendera!) måste jag lägga till en sak på höstens lista: att inte känna skuld.
Idag blir det indisk lunch med en jobbarkompis sen ikväll kontaktimprovisation.
Njut av höstsolen!
Men den här helgen har jag slagits av att jag faktiskt lever just nu. Och det är en ovan känsla, ibland obekväm, den där känslan av att jag inte har någåt som hänger över. Den där känslan över att jag bara kan känna efter och göra det jag vill just nu. Det är faschinernade. Hur har jag levt tidigare?
Imorse vaknade jag halv 8, utsövd. Yoga och promenad i skogen. Sen 2timmars-söndagsfrukost med farmor.
Efter gårdagens teaterbesök (jag och sofie såg pjäsen "Carola och jag" - att rekomendera!) måste jag lägga till en sak på höstens lista: att inte känna skuld.
Idag blir det indisk lunch med en jobbarkompis sen ikväll kontaktimprovisation.
Njut av höstsolen!
Kommentarer
Trackback
