Johanna banana

Igår på dagen dansade jag foxtrot - jag bland dansnördar, de flesta drygt dubbelt så gamla som mig och många års erfarenhet av dans. Man har tur som är tjej och bara kan hänga på utan tidigare erfarenhet. Skitskoj blev det, haha.

Igårkväll hängde jag på fest med läkarstudenter på KI. Sen temys med sofie och Louise. Natten blev lång, fylld med samtal, dans, möten och snacks och slutade med att jag hoppade på fel buss hem och irrade runt i sovande stockholm. Kom hem närmare halv sex, glad och trött.


Idag yoga. "Innehållet spelar ingen roll, det viktiga är att se"
Får mig att skratta
lysa
fyllas av energi
skaka
känna
fyllas av lugn.


Men ibland blir jag less på att vara minoritet (läkarfest, danskretsar), att inte tillhöra ett sammanhang. Tänker på Sörängen och Sandö och längtar efter ständig tillgänglig gemenskap.

Men det kommer nog. Det kommer. Det kommer igen.

Snart en ny vecka, vad jag har mkt att se fram emot!:)

En jobbarkompis har anmält mig till en fortsättningskurs i foxtrot. Hela lördagen ska det hålla på. Jag vettefasen hur det gick till.. Hur ska detta gå? Nu youtubar jag panikartat på danslektioner för att ha någon slags grund innan lördag.. hur kunde det bli såhär? Jag är redan nervös.


Bäst att sova och vila upp sig inför helgen. ...då det även ska hinnas med studentfest, yoga, vänner, kontaktimpro m.m...

Godnatt.

Visst låter det nästan lite klychigt att säga att man ska leva i nuet. Nästan allmängiltigt att alla bör sträva efter det. Att vara medvetet närvarande. Att inte leva genom minnen, måsten, eller drömmar.
Men den här helgen har jag slagits av att jag faktiskt lever just nu. Och det är en ovan känsla, ibland obekväm, den där känslan av att jag inte har någåt som hänger över. Den där känslan över att jag bara kan känna efter och göra det jag vill just nu. Det är faschinernade. Hur har jag levt tidigare?

Imorse vaknade jag halv 8, utsövd. Yoga och promenad i skogen. Sen 2timmars-söndagsfrukost med farmor.


Efter gårdagens teaterbesök (jag och sofie såg pjäsen "Carola och jag" - att rekomendera!) måste jag lägga till en sak på höstens lista: att inte känna skuld.

Idag blir det indisk lunch med en jobbarkompis sen ikväll kontaktimprovisation.



Njut av höstsolen!

Jag har skrivit mycke dagbok.
Jag har haft mycket för mig.
Jag har inte skrivit här på länge.



Igår var det klubb som gällde. Bollnäsklubb. Rökigt, stökigt, men fina band som spelade. Men jag och gabbe drog nån gång efter två oss när all rök höll på att limma igen ögonen på oss. jag lär mig uppskatta rökförbud på vanliga krogar.


Jag har funderat mycket över varför jag gör saker. Vad kommer drivkraften ifrån? Den senaste veckan har jag ältat om jag ska läsa en kurs eller inte. En kurs som jag verkligen var inställd på att läsa. Men nu inser jag att jag varken har tid eller egentligen drivkraften som behövs. Egentligen är det väl ingen stor grej att hoppa av en kurs. Men just nu känns det som ett stort steg. Att våga lyssna på vad jag egentligen orkar med. Att våga leva för idag. Och inte för vad andra tycker eller för kommande CV eller för en transportsträcka som skulle kunna pågå hela livet...

Och jag vill inte behöva känna att jag måste motivera att jag bara jobbar just nu. Vill inte behöva förklara att detta bara är tillfälligt, att jag snart ska börja plugga. Nu är jag ju här, för vems skull måste jag veta vad som kommer sen?

Snart hägrar storstan igen. Idag blir det fika med Sörängare och sen förhoppningsvis kontaktmprovisation. Och resan dit är ofta spännande. Bara den senaste veckan har jag pratat med ovanligt mycket människor på tunnelbanan. (Inte jag som tagit initiativ en enda gång:P) Illegal flykting, iranier, lidingögrabbar, dalmasar... vilka historier man kan möta!

Pussochkram.

Melissa horn har dansat ur datorns högtalare hela helgen. Har du en famn för mig?

Igår var vi på Håkan Hellström, "vi" -  ett brokigt gäng av kompisar och kompisars kompisar. Trevligt.

Han spelar och sjunger och lever och pratar ibland mellan låtarna. Och han pratar som om alla lever olyckliga liv, trista vardagar. Han uppmanar publiken att följa sina drömmar, inte stanna kvar i skiten. Jag frågar mig vilken skit? Min dröm är att leva i drömmen. Att inte ha något att fly från. Att ha en vacker vardag att vara lycklig i. 

Idag har jag packat, med vemod som en vagel i ögat sover jag nu sista natten i mitt paradis. Ikväll kvällsdopp. Sommarens sista bad? Och sen kanotpaddling över glittrande vatten i sagolik solnedgång.
Imorgon flyttar jag. 
Men det blirnog bra också. Jag ser fram emot denna höst.